återanpassning, arbetslöshet, kulturchock…

tiden går fort… 7 veckor har jag varit i Svea rike. Om jag har återanpassat mig? Ja, det är frågan. Vissa saker fick mig till en början att stanna upp och inse att jag var i Sverige och inte varken på Haiti eller i Sydafrika , t.ex glömde jag att ta av mig skorna när jag hälsade på hos någon, jag tappade bort de svenska orden och tänkte på engelska, jag blev chockad över att en chokladboll kostade 35 kr och att ingen kom och tankade bilen min när jag ställt den vid bensintanken… men det där har återgått till sitt normala, tror jag.

Men det är konstigt hur kulturchocken ändå oftast är störst när man kommer hem till sin ”egen” kultur. Helt plötsligt är man inte så genomsvensk längre som man upplevt sig vara i andra kulturer. Jag har nog blivit besmittad av de lite varmare kulturerna då jag känner att jag reagerar på att ingen kysser mig på kinden och att folk, som inte är jättenära, ibland ryggar tillbaka om man ger en kram då det mest svenska hade varit att istället skaka hand. Jag har missat allt sånt som folk pratar om i personalrummen…. prinsessans brutna förlovning, Viktoria och Daniels bröllop, stora knarkfynd i bygden, indragningar inom vården, idolvinnare och frun som bonden valde tillsist..ja, jag har till och med missat att 50 öringen inte längre existerar. Ja, ibland känns det lite sådär som att man befinner sig i ett ingemansland, som bloggen heter, här och där, nu och då.

Ibland smyger sig saknaden av andra platser på, kanske inte så mycket för att jag skulle vilja åka dit just då, men det är också med stor tacksamhet jag fått uppleva så mycket och det är svårt att liksom dela det med andra som inte varit med…
Speciellt blir det när platser man besökt hamnar i världsmediernas fokus och man inser att för mig blir det inte vara en nyhet i mängden utan jag har vänner med namn som är med i allt detta. Haiti talar jag om. St Marc där vi var blev centret för den kolera epidemi som precis startade. Det gör ont i hjärtat att eländigheterna aldrig verkar ta slut… men samtidigt gör det mej glad att den orkan som förväntades försvåra hela landets situation inte alls drabbade landet i den utsträckningen, TACK GUD ATT DU HÖR BÖN!

Idag förundrades jag också lite över hur små saker liksom får en att minnas stunder som jag trodde att jag föralltid helst ville glömma. En promenad i 10 graders minus, snöoväder och skymten av en sprucken fönsterruta fick mig direkt att minnas Irenekyrkan som vi bodde i under Fotbolls VM då vi arbetade med gatuevangelisation och på ett barnläger. Fönstret i kyrkan var också sprucket och gjorde att temperaturen där vi sov var kanske 5 grader, dag som natt. Två duschar hade vi till kanske 40 tjejer…ja, varmvattnet tog ju slut efter den fjärde ungefär…ni kan tänka er, det var KALLT och komforten där vi bodde var inte alls hög. Men ändå skulle jag nästan vilja återuppleva ögonblick ibland… jag skulle återigen vilja möta Hillbrow barnen som sprang mot oss och kastade sig om våra halsar varje morgon, jag skulle vilja ta mig mer tid för de trasiga människor som vi gick förbi på gatan varje dag… jag skulle vilja dricka den där varma chokladen på den nybyggda McDonaldsen och prata om hur kvinnan vi bad för inte hade mer smärta i höften…. men jag ska ju inte åka tillbaka, så jag ler och är tacksam över dessa gåvor som jag fick med mig!

Ja, återanpassningen tar lite tid och det måste det få göra… just nu är jag arbetslös och klättrar snart på väggarna! Blir stressad över att inte göra, inte utföra något, inte har något schema att följa…. Det är en kort kort tid, snart bara en månad kvar…. och jag försöker intala mig själv att jag behöver den lugna tiden….det var ändå det som lite blev ett genomgående tema i det som Gud pratade med mig om senaste året ”Är det okey med dig om jag inte bryr mig alls om vad du gör?” För det handlar mer om att vara, att liksom vara Hans barn och låta Han vara en Far och sen får görandet liksom komma utav det….

Ja, tilläggas måste också att det är fantastiskt att träffa både familj och vänner igen….. kära skatter som bara blänker och skänker glädje!

Annonser

tre dagar kvar….

oj, tiden har gatt fort!

Ville bara skriva nagra rader fran min sista internettid i Haiti!

Forra torsdagen lyckades jag branna benet pa motorcykeln som vi akte hem fran barnhemmet. Inte sa farligt tyckte jag… tills den stora blasan sprack och jag inte kunde motsta varken poolen eller havet nar vi hade en ledig dag forra veckan… att temperaturen dessutom konstant ar over 35-40 underlattar inte…. hursomhelst blev det lite for mycket smarta och ja overvagde att ga till kliniken…komiskt nog kommer jag till en klinik sponsrad av TV4 Sverige! sa nu ater jag pencillin och tvattar sar istallet for att simma i havet… suck… men men.

Igar hade vi var sista ministry time da vi akte till fangelset och traffade vara vanner dar en sista gang. idag aker vi till restaurang och firar med vart team, imorgon stranden men jag far inte hoppa i, sen staddag pa torsdag och fredag beger vi oss hemat till Sydafrika!

Jag saknar er alla valdigt mycket nu och ser fram mot att bege mig till Svea Rike om endast tre veckor!

himlen pa jorden

Haiti ar helt klart det fattigaste land jag nagonsin sett. Det ar en hopploshet som liksom genomsyrar allt. Skrap slangs overallt, nar man fragar var man kan slanga skrapet stirrar de konstigt pa en med en blick som visar att de aldrig har tankt pa det nagonsin. Attityden ar ocksa att det enda som behovs ar de basala behoven, vilket betyder att ett barnhem kan startas bara det finns ett tak och lite mat. Det ar sorgligt att se att det liksom inte finns nagot hopp. Byggnader, vagar och bilar ar inte bara smutsiga och skrapiga utan mest av allt sondriga. Det finns ingen intention att fardigstalla, laga eller gora nagot se battre ut. Det kanns ibland som en klysha men det ar verkligen sanningen, endast Jesus kan forandra en nation som Haiti.

Forra helgen akte vi till ett av de varsta stallena i Haiti, Gonaive. Dar fick vi formanen att spendera fyra dagar med en amerikansk ensamstaende kvinna och hennes tva adopterade barn. Hon pratade om att vi maste forsoka se himlen pa jorden och det fick vi minsann erfara…det var fantastiskt att vara dar, ata god mat, sova i en skon sang under flakt osv… men bast av allt var att bli inspirerad av den otroliga varme och vishet som hon utstralade! Just nu ar hon den manniska som nast efter Jesus inspirerar mig mest.

Jag kommer att beratta om henne mer sen….

Men hon berattade aven om hur jordbavningen drabbade Haiti. Att olika stader drabbades olika men att staden som ar centrum for voodoo drabbades mest, upp till 90% forstord. Vidare berattade hon om hur i Port au Prince regeringsbyggnaderna blev mer eller mindre mos, speciellt justice and finance departments. Dessutom ar den katolska kyrkan, som ar kand for att blanda katolisiscm med voodoo ocksa helt forstord… men med krossade murar runtomkring star krucifixet fortfarande stadigt och helt, inte en enda skrama. Dessutom ar bibeldistrubutionscentret ocksa helt utan skrama, trots att det befinner sig i samma omrade. Gud talar.

Tiden hos dem var verkligen himlen pa jorden for oss! Nu ar det bara 6 dagar kvar….och vi ser alla med tacksamhet pa den tid som varit, men vi ar ocksa alla valdigt tacksamma over att ha ett hem som vi far atervanda till.

nya perspektiv och galna episoder

ingen dag ar den andra lik har pa Haiti.

Att ens perspektiv har forandrats inser man nar man varje gang ber att toaletten ska spola och INTE svamma over. Att man ocksa av hela sitt hjarta onskar att elen ska komma pa atminstone for tio minuter nar man gar och lagger sig sa att flakten kan torka svetten pa en visar pa att man andrat lite satt att tanka.

Galna saker sker hela tiden…. till exempel fick jag raggningsrepliken ”vill du kan du fa lana mina flytringar??” eller nar vi har tva kvinnor och tre barn tatt tatt vid var sida som inspekterar minsta detalj av oss nar vi forsoker vila ut lite pa stranden…. eller nar hela kvarteret ropar BLANCH dar vi gar fram…vitingar…. en annan lustig episod var nar vi akte langt upp i bergen till en kyrka och jag fick en vacker liten babis i mina armar…och snart kande jag en varm dusch av kiss rinna nerfor min kropp…. men vad gor man inte for dessa underverk!! men vi har vant oss vid detta ibland ganska galna levnadssatt nu…. vi handlar pa den lokala marknaden, ater mestdels Haitian food och vi har upptackt en mirakelfrukt som ofta finns pa var meny. En gron bolliknande frukt som kan anvandas som potatis och ibland smakar den banan… otroligt billigt och bra!!

Idag vantar vi pa ett team fran Trinidad som ska komma och arbeta med oss nu i tva veckor!

Haiti

Jag vet inte vad som har berort mig mest under de tolv dagar som vi nu varit har….

Visst berordes mitt hjarta lite extra andra dagen som vi akte till ett flyktinglager for jordbavnings flyktingar. I en by med bara talt och massa manniskor sa fick vi mojlighet att bade dansa, sjunga, leka och prata med bade vuxna och unga. Men ja blev lite ledsen i hjartat nar jag pratade med en kille som varit med om jordbavningen och det faktum att de nu inte hade nagon som helst mojlighet till att ga till nagon typ sjalavardare eller nagot efter allt de varit med om…. mitt hjarta blev dock lite gladare nar en man kom och hamtade oss for att en kvinna lite langre upp bad oss komma. Hon hade mycket vark och genom enkel bon sa helade Jesus henne, precis dar hon satt! coolt!

Natt annat som verkligen berorde mig var nar vi akte tva timmar ut i bushen for att arbeta med en temporar klinik som ett team fran amerika kom och satte upp for nagra dagar. Det gjorde mig ledsen i hjartat att se fattigdomen och tanken pa att detta lakarbesok nog var ett enda under flera ars tid… Men det gjorde mig fantastiskt glad i hjartat att se tjejerna i vart team helt peppade och entusiastiska for att prata med varje patient om Jesus innan de fick chans att ga till lakaren.

Nagot annat som verkligen berorde mig var vart besok i fangelset. jag spenderade tid med kvinnocellen och jag fick se hur 11 kvinnor bor tillsammans i ett cementrum som ar ungefar i storleken av mitt studentrum i ostersund…dvs 19 kvm. Rummet hade kanske 6 sanger och linor kors och tvars over rummet i syfte att hanga tvatten som de ocksa maste gora inuti sitt rum. pa golvet finns en hink som fungerar som en toalett som toms nar den ar full….kan ni ana stanken?? 40 graders hetta… Vissa var falskt anklagade vissa inte, vissa satt inne for manga ar vissa for en kortare tid..men vissa hade ocksa redan avtjanat sitt straff men hade inte pengar for den avgift man maste betala for att bli utslappt! Men jag blev glad i hjartat over de fyra kvinnor som bestamde sig for att ge sitt liv till Jesus och over den kvinna som hade daligt blodsocker som blev alldeles skakis av vad Gud gjorde i hennes kropp.

Glad i sjalen bliv jag ocksa av det turkosblaa vattnet, klargrona bergen och glada manniskor. ”Det hander inget sarskilt, men jag har det ganska bra, det regnar har i Haiti ( Stockholm) idag.” – Carola

contact

om nan vill kontakta oss sa har vi ett haitian mobilnummer :

+50938963205

St Marc

Vi befinner nu oss i St Marc. En stad vid kusten.

Det som verkligen har talat till mig sen jag kom hit ar hur Haiti som nation ar ar den mest fargfyllda nation jag nagonsin sett. Taxibilar, lastbilar, hus,…allt ar fargrikt…. aldrig har jag sett en san gron och gronskande nation… men pa nagot satt verkar manniskorna har inte sjalva vara medvetna om det. Det gor mig ledsen i sjalen. Men jag tror och ber att folket har skulle kunne fa ateruppleva och se alla farger i sin nation. Det gor mig ledsen att se vilket skillnad i mentalitet det ar har…. det ar som en apati och hopploshet som jag aldrig forr sett. Men jag vet att Gud vill ge dem hopp tillbaka.

Som jag sagt tidigare sa kanner jag mig hemma nar saker och ting ar lite kaotiska. och det ar kanske darfor jag trivs sa bra har.

Gatorna ar fulla av skrap, stora grisar, getter, kycklingar, motorcyklar, oppna taxibilar, smuts, lera, trevliga manniskor, galet mycket ljud… vi svettas som aldrig forr.

Vi bor i en stor lagenhet, har egen dusch, toalett…men strommen kommer och gar!!

oj, nu ar internettiden slut… sa jag ska nog aterga till hettan har ute pa gatan!

Joburg – Cairo – New York – Haiti

Efter 55 timmars resa anlande vi till Port Au Prince flygplats. Det var hemskt att se spar av jordbavningen…. mycket flyktinglager, talt, och flygplatsen var mer en temporar byggnad. Temperaturen som motte oss var ocksa en chock jamfort med kalla Johannesburg. Hettan och fuktigheten hade jag anat men inte riktigt kunnat forestalla mig. Efter att i nagra timmar letat efter vara vaskor i ett overfyllt rum med svettiga manniskor, hittade vi aven Mackendy som ar var ledare har. Vi packade in oss i bilen och korde genom ett oerhort gront landskap. Tyvarr gick bilen sonder halvvags och vi fick istallet hoppa upp pa ett oppet flak pa en annan bil…i osregn! Helt genomblota kom vi dock tillslut fram till St Marc och det hus som vi fick flytta in i!  AV nagon konstig anledning kanner jag mig sadar lite hemma pa stallen dar saker ar lite oklara, inte helt fungerade och kaosartade. Sa ja, jag trivs!

pa vag till Haiti

Ungefar tre timmar innan vi skulle checka in pa Johannesburgsflygplats far vara tre sydafrikanska tjejer sina pass tillbaka med amerikanska visum i. Gud holl oss pa strackbanken men han har visat och visar sig trofast. Sa utan problem har vi nu rest fran Johannesburg till Cairo, Cairo till New York och dar befinner jag mig nu. Vi ar alla lite hangiga och trotta efter dessa langa flygningar, tidsskillnader, flygplansmat och nya intryck i allmanhet. For tre av oss sju ar det forsta gangen att lamna sitt hemland sa det ar valdigt kul att vara med och uppleva det de upplever. Just nu sitter vi i ett horn pa flygplatsen, vi letade forbrilt efter gratis Wi-Fi och nar vi fann det sa parkerade vi oss och ansluter lite till omvarlden for att meddela att vi mar bra, humoret ar pa topp aven om trottheten knackar pa. Tack for alla er som ber for oss!

Haiti och mirakel

ojojoj….livet med Gud är spännande! Snart fyra månader sen kände vi att Gud kallat oss och ett team till Haiti. Men att åka till Haiti med ett team från Sydafrika är ingen lätt uppgift. Det är både dyrt och väldigt tidskrävande med biljetter och visum hit och dit. Det har varit en lång process och det är många gånger vi insett att vi aldrig kommer att komma oss dit på mänsklig väg…

Till att börja med låg vår budget som team på 200000 SEK. Vi hade inga pengar alls….Två veckor innan avresa hade 130 000 kommit in helt mirakulöst. idag, fyra dagar innan avresa saknas endast 10 000. Where God guides, He provides som det så fint låter och DET ÄR SANT! Två veckor innan avresa avsaknades även åtta visum, fyra egyptiska och fyra amerikanska, för att kunna åka igenom där till Haiti. Egyptiska visum fick vi på en dag istället för de tre-fyra dagar som annars är vad som krävs. Detta gjorde som tur var att passen kom tillbak innan det var dags för fyra av våra tjejer att gå till amerikanska ambassaden. Där blev tre visum godkända och kommer att vara i vår hand på tre dagar istället för närmare en vecka som är det normala. Gud är i kontroll, det är ett som är säkert! Nu fattas som sagt bara 10 000 SEK för vårt team och ett visum så fortsätt gärna att be för oss! Det känns jättespännande att få förmånen att åka med på denna resa och se vad Gud har i görningen där.

Vädret verkar lite ostabilt där och vad vi i slutändan kommer att arbeta med får tiden utvisa, men enligt planerna kommer vi att åka till St Marc, vilket ligger uppe i bergen och arbeta på ett barnhem där några veckor och sedan vara med och bygga upp ett nytt ministry i närliggande område.

Be gärna för vår resa, för hälsa, säkerhet och för mod och styrka att gripa in där Gud kallar oss!

« Older entries